Blogg från Konsistoriets internat

En dimmig och sval höstmorgon. Löven knastrar krispigt under läderkängorna. Det är en perfekt dag för studentinflytande.
Och inte är det varje dag som en simpel läkarstudent får förmånen att representera oss alla studenter i universitetets ledning, det som i sann Uppsala-anda kallas för Konsistoriet. Men ack så väl är det min tur denna gång, och inte nog med det, vi ska på internat! Två dagars intensivt arbete utlokaliserat till det förvånansvärt hemtrevliga Noors slott i Knivsta. Dimman skymmer likväl sikten under bussresan som den gör utanför fönstret när vi på plats och intar morgonkaffet. Blygsamma kommentarer om USA-valet ljuder genom farstun, och hela vägen upp till mötesrummet.

Dag 1
Ser man sig omkring står det tydligt att studentinflytande har en nästan outtalad hög roll på vårt universitet. Centrerat vid mötesbordet finner man självklart Rektor Magnificus Anders Hagfeldt, flankerad av Ordförande Anne Ramberg och Universitetsdirektör Caroline Sjöberg. Därefter följer bara några enstaka pampar, så som allas vår prorektor Coco Norén, tills att man når oss studenter. Nedströms oss, i sammanhanget ynglingar, finner man fortsatta rader av pampar från akademin och näringslivet.
Agendan för dessa två dagar är minst sagt fyllig. Tillåt mig att filtrera dagordningen åt er: breddad rekrytering, lärarledd tid, Rektors PM och en inte oansenlig mängd formalia av högsta grad. Efter ett inledande välkomnande av Anne Ramberg, med starka undertoner av USA-valets resultat, så bär det av. Allez.

Breddad rekrytering är kort sagt att skapa förutsättningar för att de antagna till universitet och högskola ska spegla samhället i stort. Vi är faktiskt en rätt så homogen grupp när man tittar på det, särskilt inom vissa områden. HERO-rapporten presenteras och visualiserar detta. Kön, social status och glesbygder, ja allt verkar vara ojämnt fördelat gällande vilka som faktiskt antas till Universitetet. Visserligen väljer vi utbildning fritt men antagning och förutsättningar spelar mycket stor roll. Inte minst information; kära grundskoleelev hör oss. Du kan! Men kanske inte just på fristående kurs, där har nämligen societeten tagit över sedan länge. Har du inte råd att testa på så får du bli ingenjör eller sjuksköterska, det är budet i vår moderna högskola. Men betvivla icke, rapporten är bara början, det gäller att Förstå – Förklara – Förändra.

Under lunchen får man sällskapa med vice ordförande för SACO-S för Uppsala universitet. Det finns där en diskussion om lärarnas till synes låga ställning i samhället, något SACO-S minsann vågar utmana.

Härnäst läggs gediget med tid på att diskutera just lärarledd tid. Visste du, kära läsare, att vissa av de medstudenter som du stöter på har så lite som 2 timmar i veckan av lärarledd tid? Vid första anblick ”chill” men ett gediget problem gällande utbildningskvalitet. Inte nog med att det finns de som har det dåligt, Uppsala universitet är i flera områden sämst av universiteten i Sverige, och Sverige i sin tur bland de sämsta i Europa. Konsistoriet vill se detta utrett. Man vet att det är Uppsala när det från en senior ledamot yttras ”Det är studenterna vi är till för. Om Lund kan, varför kan inte vi?” och samtliga i salen ryggar tillbaka. Han som inte ska nämnas. Hur vill konsistoriet lösa detta problem då? Min kollega Holger sa det nog bäst: ”Man går till doktorn med en leverfläck och doktorn svarar att hen inte vet. Det är inte så betryggande.”. Coco är snabb med att kontra ”Är inte det en Ernst-metafor?” och medicinaren i mig ler. Ordförande håller dock med, leverfläcken måste undersökas. Rektor avslutar med orden ”Jag tycker att det finns en miniminivå, det kommer vi inte undan.”.

Kaka intas. Kaffe till det. Finns det havremjölk frågas blygsamt?
Konsistoriets vice ordförande Elisabeth Dahlin (Styrelseordförande Barncancerfonden) berättar mellan sipparna om hur hon är en av få från sin uppväxt i Haparanda som ens hade tankar på att högre utbildning var en möjlighet. Förutsättningarna saknas men inte människorna.

Vicerektorerna ansluter, inte minst MedFarms Mats Larhed som bringat med sig en egen flaska Cola-zero (de som vet de vet).

Efter diskussion om vetenskapligt genomslag avslutas snart dag ett. Men inte innan både jag själv och Mats hinner kommentera användningen av KI som rollmodell. Under middagen kan bordsgrannen Åsa Zetterberg (förbundsordförande TechSverige) och jag enas om att Göteborgs nation mycket väl kan vara en av de absolut bästa. Även drinkar kan vi enas om, en Dry Martini. Som hennes gamla vän från studietiden, biskop Johan Dalman, hade sagt: No cap.

Dag 2
En tidig morgon, en tidig frukost, och fler diskussioner om Donald Trump. Kan denna man vara den nya ice-breakern? Mycket möjligt om du befinner dig på ett konsistorie-internat.

Ska man skriva PM så bör man få undervisning av Magnificus själv, ty hans PM är utan dess like. Lobbyarbete i Bryssel, önskemål om fäktande studenter i Uppsala, och ett första kandidatprogram på Engelska. Congratulations if you like the Egyptology.
Det fortskrider med satsningar från staten på STEM-området (grattis) och nerskärningar på HumSam (beklagar).

Andrum? Nej tack. Ännu en kopp kaffe. Jag känner hur händerna skakar och blicken stirrar, men jag BEHÖVER kaffe!

Nytillträdd överbibliotekarie Johanna Hansson gästar oss. Det pratas mycket böcker och lite studieplatser. Behovet är oändligt och pengar ändligt. Jag inser att jag tillbringat för lite tid på Carolinan för att förstå detta till fullo.

Det hela avslutas med korta sammanfattningar om nobelpristagarna. Är ni redo, här kommer en ännu mer nerkortad version. Micro-RNA, maskininlärning, databaserad proteindesign, institutioners betydelse för ekonomin, poesi om kvinnoförtryck och mänskligt lidande. Hem och imponera på föräldrarna nu, du är ju faktiskt akademiker.

En bussresa hem och imorgon är en helt vanlig dag. Vågar man andas ut?

‍